Familjens historia i Palazzo Malaspinas arkiv
I Bobbio bjöd Marchese Malaspina in oss till familjens historiska arkiv. Det är inte den vanliga vägen till ett vin, men det visade sig vara en av de bästa.
Utöver staden föreslog Currado ett besök i familjens historiska arkiv, följt av vinkällaren och en provning. Skälet var enkelt: familjens viner hänger ihop med familjens historia. De flesta producenter visar sina ståltankar först. Här började vi med papper.
I Palazzo Malaspina tar markis Obizzo Malaspina, Currados far, emot oss och visar oss genom arkivet. Här finns dokument och böcker som sträcker sig långt bakåt, till människorna och markerna bakom dagens producent.
En karta som för oss närmare marken
Under visningen öppnas ett stort uppslag med en tecknad karta. En flod löper genom landskapet, markstyckena är numrerade och vägar och byggnader hjälper ögat att hitta rätt. Markis Obizzo visar hur kartan ska läsas, och plötsligt är det inte längre ett gammalt papper utan en beskrivning av mark.
På bladet står 1772, samma år som familjen räknar som början på sin vinodlingstradition. Marchese Malaspina beskriver på sin webbplats ett stort cabreo från 1772 – en förteckning där egendomarna dokumenterades i kartblad, utförda av ingenjören Antonio Maria Losio.
Kartan gör marken konkret. Gränser och numrerade markstycken väcker genast frågan om hur landskapet såg ut då och vad som finns kvar i dag. Med kartan uppslagen framför sig kan man fråga, peka och följa svaret vidare. Det är svårare att göra med en hemsida.
Ett bibliotek med nästan femhundra år gamla sidor
I arkivrummet står höga träskåp fyllda med handlingar. Buntar ligger tätt på hyllorna, från en tid när varje uppgift skrevs för hand och förvarades så att den gick att hitta igen. Ordningen är äldre än pärmen, och mer pålitlig än många mappar på ett skrivbord.
Intill finns familjens historiska bibliotek. Enligt kulturarvsorganisationen FAI omfattar det omkring 1 300 volymer, samtliga utgivna före 1830. Bland dem finns ett hundratal böcker från 1500-talet och en bok tryckt 1497.
Vi får se en stor volym med ett rikt dekorerat titelblad: Venetiis, 1547. Venedig, alltså. Ornament, figurer och text i rött och svart. Fyra och ett halvt sekel är svårt att föreställa sig i siffror. Det blir betydligt lättare när sidan ligger framför en.
Familjen anger ett diplom från den 29 september 1164 som arkivets äldsta dokument. Det utfärdades av kejsar Fredrik Barbarossa och bekräftar Malaspinas besittningar – drygt sexhundra år före kartan från 1772. I det perspektivet är vinodlingstraditionen nästan en nyhet.
Ett värdskap som börjar före ankomsten
Mottagandet hade börjat redan innan vi kom. Boendet var ordnat, frukosten planerad och Currado erbjöd sig att boka bord till middagen. Han ville veta när vi skulle anlända, så att dagen kunde läggas upp därefter. Arkivet fick en given plats i programmet, eftersom det förklarar familjen bakom vinerna.
I salongen står röda fåtöljer under porträtten, och en hund går över mattan, helt oberörd av att vara omgiven av släkthistoria. Rummen visas av dem som bor med dem, inte av en guide med manus.
Från kartan och titelbladet går vägen sedan nedåt, till källaren under palatset.